Idag var det dags för höftledsscreening i Karlskrona för Vilmers del.

Eftersom vi visste att det inte skulle ta så lång tid så fixade vi inte barnvakt till Maximilian utan han följde med till sjukhuset. Det tråkiga är att han har blivit sjukt trottsig nu och gör inget man säger till honom utan allt är roligare att göra när man vet att man inte får göra det.

Så en trottsig tvååring på sjukhuset är inget att rekomendera.

Höftscreeningen gick bra tror jag.

De sa ingenting iallafall. Jag och Vilmer fick komma in i ett litet rum, fick klä av Vilmer och sen gjorde de ultraljud på honom vid höfterna, vid ljumsken. Det tog någon minut bara och sen bliev vi skickade in i nästa rum så jag kunde ge honom ny blöja och klä på honom och sen fick jag gå ut ett annat håll. De sa ingenting så vi antog att det var klart och att allt såg bra ut.

När vi gick därifrån så kom nog hela BB med sina barn för att göra screeningen så det var tur att vi kom när vi kom så vi slapp vänta!

Efter screeningen åkte vi hem till min mormor och morfar.

Vi hade beställt mat hos mormor och det blev hennes goda stek! Efteråt blev det chokladpudding och bullar till efterrätt!

När vi lämnade mormor och morfar så ringde lillebror Alexander och ville att vi skulle komma inom och hälsa på dom en stund.

De ville titta på Vilmer.

Så innan vi åkte hem blev det en liten runda inom där, vi har ju inte varit hos honom sen han flyttade till Karlskrona så nu fick vi se lägenheten med :)

Och förresten, igår tog  vi kort till tidningen för nyfödda och resultatet ser ni här ovan.

Håll utkik i tidningarna nästa vecka för då är vi med!:)

Sydöstran på måndag och BLT på onsdag om jag minns rätt?

ÄNTLIGEN!  Första snön är kommen! Snacka om att Maximilian är glad! Vi får hoppas snön lägger sig nu så han kan få åka pulka någon gång! Enligt vädret ska det efter helgen bli minusgrader resten av januari.

Söndagen den 8 januari

Vi vaknade som vanligt. Besvikna, både jag och mannen på att ingeting hade hänt. Ingen bebis ännu. Precis innan jag skulle stiga upp så kände jag lite tryck neråt men tänkte inte så mycket mer på det just då. Tänkte att jag inte skulle inbilla mig något för det skulle inte bli någon bebis idag ändå.

Vid frukost kände jag att jag fick lite ont i magen och sa till mannen att DET DÄR, det där måste väl ändå varit en såndär värk??!
En svag sådan isåfall men det måste väl varit en värk? Jag kände inte igen det eftersom jag fick så starka värkar direkt med Maximilian. Men de kom inte tätt iallafall och under frukosten hade jag lovat Maximilian att vi skulle mata ankorna så det skulle vi göra. Och mannen hade en viktig fotbollsmatch som han ville glo på så dagen var ju bokad redan.

Men mannen tyckte jag skulle ringa till förlossningen men jag ville vänta.

Gjorde oss i ordning och jag fick lite små värkar då och då.

Åkte till Mörrum och matade ankorna i lugn och ro, ringde och förvarnade pappa att vi kanske skulle komma till kvällen och lämna Maximilian men det var inte säkert och sen en snabbrunda till affären innan vi åkte hem för att mannen skulle glo på fotbollen. Mannen tjatade igen på att jag skulle ringa förlossningen men jag ville fortfarande vänta. Jag sa att de skulle skratta åt mig om jag ringde dit när jag knappt hade värkar.

Jag blev trött och gick och la mig istället. Vaknade vid 16.00 igen och strax därpå ringde mamma och frågade om det inte var någon bebis på gång, för hon var trött på att vänta nu.

Jag sa att jag hade lite småvärkar men inget speciellt. Hon tyckte jag skulle gå och vila och sen ringa förlossningen.

Jag väntade en stund till, fick några små värkar och mannen tjatade på att ringa förlossningen.

Vid 17.00 ringde jag då till förlossningen och allt verkade lugnt med barnmorskan.

Lite småvärkar behöver man ju inte åka in för direkt men när jag sa att min första förlossning totalt tog 5 timmar från start till att Maximilian var ute så sa hon att det förändrade hela historien, vi skulle därför ta och göra oss i ordning och sen bege oss till Karlskrona.

Lite småstressad blev man då kan man säga...

Vi väckte Maximilian som tog en powernap och sen begav vi oss iväg.

Maximilian var gullig mot mig då jag fick värkarna och sa "mamma ont" och kramades med mig.

Vid 18.00 var vi hos pappa.

Jag hade inte jätteont så jag följde med in och lämnade Maximilian. Hann pussas och kramas innan vi begav oss. Mamma ringde igen och jag sa att jag hade värkar var 15:e minut ungefär och de var inte jättestarka så det var ingen panik.

18.20 skrivs vi in på förlossningen.

Jag fick väga mig, kollad på blodtrycket och undersökt.

Jag var redan öppen 5 cm!

Jag var halvvägs utan att ha kännt något av det i stort sett!

Jag blev kopplad med CTG och barnmorskan frågade om vattnet hade gått och det hade det inte, men när man talar om trollen...

Vattnet gick 18.30 och därefter fick jag starkade och tätare värkar.

Barnmorskan säger att jag är hur cool och lugn som helst med tanke på hur långt jag kommit. Hon var världens trevligaste och gav beröm hela tiden. En sån där glad människa som man alltid blir på gott humör av!

Plötsligt håller jag på att svettas ihjäl och är nära på att svimma, fick lite vatten och la mig på sidan och då är CGT klart. Det var dags att bege sig till ett förlossningsrum.

Jag får sitta i rullstol på vägen och får höra att detta kommer banne mig gå undan och barnmorskan säger att detta kommer gå mycket snabbare än första gången.

19.00 är jag öppen 7 cm och ligger i förlossningsrummet.

Barnmorskan säger att jag kan fetglömma dusch och lavemang som jag skrivit i förlossningsbrevet att jag ville ha. Skulle jag få lavemang nu skulle jag skita ut ungen direkt.

Jag får lustgas men är ganska osäker på om det kommer fungera denna gången eftersom det inte gjorde det förra gången. Det funkade bättre nu, och man blev kalasfull men denna gången blev jag inte illamående. Använde den dock inte tiden ut eftersom jag kände att den inte gjorde full nytta utan mest bara onödig energi från mig.

De satte elektrod på bebisens huvud för att se hur den mådde under resten av förlossningen.

19.18 börjar det bli jobbigt och jag säger att nu skiter vi i detta och åker hem istället.

Fick krystvärkar och det var dags att föda barn så det var liksom inte läge att åka hem.

19.37 föddes vår lilla Vilmer!

Jag behövde inte bli sydd alls då jag inte fick en enda skråma heller.

Det var jag livrädd för eftersom jag absolut inte ville ha med nålar och sprutor att göra.
Lyckan varade dock inte för evigt då barnmorskan sa att de börjat med att ge sprutor i armvecket så att att det i magen skulle dra ihop sig lättare?

I vilket fall höll jag på att dö när de sa att sprutan var i armvecket.

De sa att jag kunde kanske slippa sprutan men efter att ha klämt och tryckt på min mage sa de att jag var tvungen att ta den sprutan ändå. Jag minns inte riktigt varför man ska få den sprutan, jag fick ingen när jag födde Maximilian men det är väl något nytt de börjat med.

De trycker ju väldigt mycket på magen efter man fött och sprutan hjälper väl till att läka kanske? Det är en bra livförsäkring sa de så det var bara att gå med på att ta sprutan. Men vilken jäkla mes man är, sprutan kändes inte ens och ändå höll jag på att dö!

Sen fick vi iallafall vara själva en stund.

Mamma ringde 20.20 och undrade hur det gick.

Jag sa att vi fått en pojke men det trodde hon inte på. Vi hade ju pratat i telefon två timmar tidigare och då hade jag ju knappt värkar så hon trodde jag skämtade när jag sa att bebisen kommit.

Därefter ringde jag pappa och han trodde jag med skämtade när jag sa att det var klart.

Det var nog ingen av oss som trodde det skulle bli bebis så snabbt heller!
Det blev personalbyte och en annan barnmorska kom in till oss och vägde och mätte vår lilla herre.

Vi fick fika, och hungriga var vi! Vi satt och myste en stund och jag var tvungen att kissa innan vi fick komma upp på BB.

Ännu en drömförlossning att lägga i bakfickan! 

Jag fattar inte vad jag var livrädd för dagarna innan?!
Vid strax efter 22 var det dags att komma upp till BB, webbisarna funkade såklart inte när vi var där.

Så typiskt för vi ville så gärna lägga upp Vilmer där men så blev det inte tyvärr.

På BB fick vi rum 2A, mannen gick för att hämta sin väska och barnmorskorna som jobbade och presenterade sig, pratade lite och gav mig min förlossningsjournal.

Tänk att man får den redan på BB nu, med Maximilian fick man vänta med sin förlossningsjournal tills man varit på efterkontrollen efter en massa veckor. Så vi gick igenom förlossningen, hon visade förlossningskurvan, det lilla som fanns där och sa att det var en väldigt snabb förlossning jag haft med tanke på hur kort kurvan var.  
Resten av kvällen myste vi tillsammans med vår andra lille prins och längtade massor efter Maximilian som hade det bra hos morfar och Suss.

Jag passade på att ta en dusch och vi somnade nog inte förrän 03 då Vilmer inte alls var trött. Vid 05 igen vaknade och sen vid 07 igen. Inte mycket sömn den natten.

Måndag 9 januari
Vid 07.30 kom morgonpersonalen in och väckte oss men vi somnade om igen och vaknade vid 9 tiden så barnmorskan kom in igen för att göra någon tolvtimmarskontroll på Vilmer och därefter åt vi frukost.
Under förmiddagen blev det mer mys, vi duschade och sen innan lunch kom en sjukgymnast och pratade lite med oss nyblivna morsor i matsalen. Mest för förstföderskor egentligen så jag lärde mig inte mycket egentligen eftersom jag redan visste och gått igenom det en gång tidigare.

Idag skulle egentligen mannen åkt hem till pappa och Maximilian men eftersom det varit en knepig natt så ville jag att han skulle stanna med oss en natt till så han var med oss hela dagen.

Maximilian hade det ju bra hos morfar fast han frågade mycket efter oss. Tur var det väl att han stannade för denna kvällen och natten var inte så rolig heller, jag ammade lillkillen från 17-22 och därefter var inte mina bröst särskillt glada och inte heller Vilmer.

Jag bröt ihop och ville ge upp allt vad amning innebar så en barnmorska fick komma med lite ersättning till Vilmer så han kunde bli mätt och vi kanske skulle få sova lite. Han fick i sig lite men därefter hamnade ersättningen på golvet men han verkade ändå nöjd för tillfället. Varade dock inte länge så vi fick lite mer ersättning under nattens gång.

Tisdag 10 januari
Idag var det dags för läkarkontroll på förmiddagen.

Läkaren undersökte Vilmer och allt såg fint ut.

Han fick en godkäntstämpel i rumpan. Han har dock någon förhårdnad på låret som inte syns med som känns och läkaren undersökte vad det kunde vara men visste inte vad det var så han frågade en annan barnläkare som heller inte visste vad det var så vi fick en tid i februari på sjukhuset här i stan så en annan läkare ska kolla på honom.
Vid strax innan lunch åkte mannen hem till pappa och Maximilian.

Jag och Vilmer blev lämnade ensamma och jag kände mig lika ensam som jag gjorde när jag låg på BB med Maximilian och pappan inte fick sova över. Men vi tog det lugnt, Vilmer sov och sov men jag kunde inte sova utan hade bara otroligt tråkigt fram till 18 ungefär då jag sen hör någon skrika ”Mamma! Mamma!” i korridoren.

Den rösten kände jag igen och gud vilken stor pojke som kom till mig. Sen i söndags hade han nog vuxit 10 cm på längde och vägde nog 10 kg mer för han kändes verkligen stor nu min lilla pojke!

Tung och mycket äldre än i söndags!

Helt sjukt vad ett syskon kan växa snabbt!

Min lilla pojke hade blivit så stor! Han var iallafall glad över att se sin mamma men det var mer spännade med den där lilla bebisen som låg i baljan och sov. ”Min bebis” sa han och ville titta, klämma, känna och pussa.

Maximilian roade sig själv en bra stund då han hittade fjärrkontrollen till sängen.

Och tittade på Teletubbies på pappas telefon..

Vid exakt 19.37

(jo de två små barnmorsketanterna som jobbade kväll var mycket noga med tiden vad gällde 2 dygn..)

var det PKU-test och kontroll igen innan vi kunde bege oss hem.

Vilmers hörseltest visade bra och sen blev det blodprov. De satte gummiband på huvudet och tog därefter blod. Med Maximilian tog de ju under foten.

De tyckte han var lite gul så kollade gulsot men det hade han inte, dock så låg han väl lite på gränsen.

Efter sista kontrollen kunde vi packa ihop oss och lämna BB.
Innan vi åkte hem så åkte vi inom pappa och Suss och visade upp vår lilla prins.

Där visade Maximilian vem som bestämde. Varken pappa eller Suss fick hålla i lillebror för då var Maximilian framme och sa ”mammas bebis!”

Jag kan säga att jag är mer än helnöjd med denna förlossningen.

Med Maximilian sa jag att jag inte kunde få en bättre förlossning men det kunde jag tydligen få!

Tacksam är bara förnamnet!

Idag har vi varit på sjukhuset för fotografering av hela familjen, så nästa vecka hamnar vi i tidningen.

Fast Maximlian var väldigt trottsig innan vi kom till sjukhuset så var han jätteduktig när vi skulle ta kort. Han var kalasglad så bilden blev så bra så. Vilmer han bara sov. :)

Efter fotograferingen var det tänkt att vi skulle åka och mata ankorna i Mörrum men såklart så hade det börjat ösregna så det fick bli att vi åkte hem istället. Maximilian hade somnat i bilen ändå men det är så tråkigt när man lovar honom roliga saker så kan man inte göra det sen för det blir dåligt väder så han blev lite ledsen över att vi inte åkte och matade ankorna.

Och det känns som om man suttit inne i lägenheten i snart 2 veckor så det hade verkligen varit skönt om man kommit ut lite.

Men det får bli ett besök hos mamma ikväll istället tänkte vi:)

Maximilian leker med Olle

Ikväll var det dags för det första badet för Vilmer.

Sen vi flyttade hit och inte längre har badkar har Maximilian inte alls tyckt om att duscha, tror han inte gillar duschkabinen och han har heller inte velat bada i baljan. Han älskar att bada annars men nu för tiden är duschstunderna en kamp på liv och död nästan men idag var det andra bullar som gällde.

När vi fyllde upp baljan med vatten till Vilmer började Maximilian klä av sig med och ville bada!

Vi satte då plugg i duschen så han kunde sitta där inne och plaska lite medans vi badade Vilmer så det var inga som helst problem att bada. När Vilmer var klar med sitt badande så satte sig Maximilian i baljan istället. Och blev vansinnig när det var färdigbadat   Vi får hoppas vår lilla herre vill duscha och bada i fortsättningen så han slipper bli ledsen när det är dags att bli ren och fin igen:)

Vad Vilmer tyckte om att bada var väl inte sådär jättekul tyckte han inte.

Han ville hellre sova så han däckade direkt efter badet igen. Kanske blir det en liten badkruka precis som sin mamma? Eller så var han bara för trött för att tycka det var roligt att bada. Skulle inte förvåna mig om han kommer älska att bada precis sin brorsan och farsan! :)

Idag hade vi Fia och Hugo på besök.

Var ju ett litet tag sedan som vi träffades innan, det var lite innan jul så det var kul å ses igen.

Maximilian kom hem från dagis strax efter 14 och han blev väldigt glad över att se vilka som var på besök!

Och gullepojkarna hade idag likadana dressar dessutom! :)

Gullepojkarna!

Lilla Hugo

Presenter fick vi med:)

Vilmer fick en likadan dress som Maximilian och Hugo har, vilken liten gangsterliga de tre kommer bli!

Men som vi letat efter en sådan dress i liten storlek! Nu slipper vi leta! :)

Och så fick han en liten apa med.

Maximilian fick med present. Vilda djur!

Och födelsedagspresent till mig, tänk att jag glömt bort att jag fyllt år mitt i allt! :)

Vi fikade och pratade och hade trevligt som vanligt.

Tack hörrni för idag:)