Direktlänk till inlägg 4 augusti 2012
Sjukvårdsupplysningen är väl bra på sitt sätt men varje gång man ringer in om det är något- framförallt om det handlar om barn så är det alltis sura tanter man får prata med. De har en ton som får en att känna sig som om man vore världens sämsta mamma. Ikväll var det likadant.
Vilmer ligger brevid mig i soffan och håller precis på att somna när Maximilian ropar på mig och jag går in till honom lite snabbt, sen hör jag en duns och sen skriker vilmer.
Då har han trillat ner från soffan med huvudet före och får ett stort rött märke. Jag tröstar honom och han lugnar ner sig.
Tänker att jag kanske borde ringa 1177, men struntar i det först. Tänker att de ändå kommer va sura och säga att det inte är något allvarligt om han nu ändå inte spydde en massa och betedde sig annorlunda.
Men efter en stund så rinnger jag ändå så jag kan få höra att det iallafall inte är något.
Kommer fram och jag presenterar mig, man får knappt ett hej tillbaka.
Jag säger att min son trillat med huvudet före och tänkte kolla så det kanske inte är så farligt ändå. Då väser kärringen "Ja det förstår du väl att inte jag kan avgöra här, det måste du såklart åka in till akuten och kolla!" Jag frågade då om man skulle åka in till akuten, för han var ändå lugn och så men det sa hon att man självklart skulle åka in och kolla dom när det är så små barn.
Jag förstår verkligen inte att varför de som man pratar med låter så sura!? Alla är såklart inte sådana men ofta när man pratar med någon där så låter de så otrevliga. Herregud hur svårt är det att låta lite trevlig när man jobbar med att sitta i telefon och hjälpa folk? De får det att låta som om allt som händer är ens eget fel och att man inte kan se efter sina egna ungar.
Jag fick ringa Oskar eftersom mannen precis hade börjat jobba sitt nattpass så Oskar fick åka och hämta vår bil och sen hämta oss så vi kunde åka in till akuten. Jag visste att vi skulle bli hemskickade eftersom det verkade inte vara något allvarligt med honom ändå men det var lika bra att kolla honom.
Maximilian höll precis på att somna så han blev lagom förrvirrad när han fick stiga upp och klä på sig igen.
Väl inne på akuten sitter vi i väntrummet tillsammans med en äldre herre som sitter och läser en tidning. Det är knäpptyst i väntrummet och Maximilian pekar på herren och vrålar "GUBBE!" Han skäms inte den pojken! Herren måste hört eftersom det annars var så tyst där inne och Maximilian viskade inte heller precis men herren låtsades väl som om han inte hörde som tur är. Vi behövde inte vänta så länge utan kom in ganska snabbt och strax därpå kom läkaren. Han kollade Vilmer och allt såg bra ut! :) Sen fick vi åka hem.
Maximilian hade hunnit piggna till under besöket och såg det hela som en trevlig liten utflykt och var väldigt glad i hågen när vi skulle gå ut.
Han pekade mot sjukhuet och sa att pappa varit där och haft aj aj i magen innan. Sen sa han "Hej då fukhuset, ses en annan dag! Oooligt!!"
Väl hemma tog det dock inte många minuter innan båda små prinsarna däckade i varsin säng. Och jag ska strax ta och bege mig till sängen jag med.
Idag sken verkligen solen! Vi har varit ute, eller åtminstone grabbarna. Jag höll mig inne och fixade med de som behövdes fixas här hemma. Övningskört har jag också gjort. Gick väl sådär idag. Höll på att krocka två gånger. Jag har verkligen noll k...
Vilken helt fantastisk bra start vi fick på denna helgen! Ett datum att lägga på minnet med andra ord. Och på födelsedagslistan ♡♡ Vaknade upp i morse och med tankarna på helt andra saker! Vilka tvärvändningar! Likaså vädret, i...
En regnig och grå dag idag. Jag som hörde det fina vårvädret skulle komma idag? Förhoppningsvis kommer det nu till helgen så vi kan tillbringa mycket tid utomhus med grabbarna. Några ärenden inom stan om en stund. Jag ska hämta ut ett nässpray ...