Bara 100 dagar kvar! Det betyder att i morgon är vi nere på tvåsiffrigt antal dagar. Känns ju hur bra som helst vill jag lova!

Snart bara 3 månader kvar tills Liten kommer. Och om 3 månader får Liten gärna komma med. Helst inte före årsskiftet. Skulle den komma lika tidigt som Maximilian kom (8 dagar tidigare) så skulle den då altsså komma om exakt 3 månader, den 3 januari då med andra ord.

Redan inne i vecka 26 nu! Fattar ni vad tiden går fort!? Att jag redan har gått 25 veckor kan jag bara inte fatta.

Foglossning känner jag av nu. Det kryper i benen så fort jag sätter mig ner och inte har stödstrumpor på mig. Jag är stel i kroppen och känner mig som en gammal kärring. Annars mår jag kanon! Folk tjatar och frågar om jag orkar och jag måste säga till om jag måste sitta ner och vila.  När jag var gravid med Maximilian så höll jag på att dö vid denna tiden men nu mår jag kalas. Det enda svåra är när jag ska böja mig ner för då fastnar jag liksom i den ställningen ungefär men annars mår jag prima och behöver inte sitta och vila emellanåt. Än. Jag ska ju inte ropa hurra ännu eftersom det antagligen kommer vända när som helst och rätt som det är kommer jag sitta och klaga på att jag inte kommer upp ur soffan utan att dö av smärta.

Nu njuter jag i fulla drag!

För de som undrat hur syskonvagnen vi köpte ser ut så kan jag tala om för er att den ser ut såhär:

  Jaja, jag vet att jag egentligen inte vill ha en trehjuling men dessa däcken är rejäla och så är de "fasta", de snurar inte runt som de där små hjulen som är totalt värdelösa. Helst hade jag velat ha en vagn med fyra hjul men det är skit samma. Mjukliften har vi med köpt till vagnen.

Att jag numera kan sitta och äta flingor med skålen på magen utan att den trillar är rätt smidigt när man själv inte är så smidig längre. Kanon!

Att nedre delen av ryggen och svanskotan gör mer ont för varje dag och att böja mig ner är inte roligt. Jag känner mig som en gammal tant när jag måste börja mig. Det är så man fastnar i den ställningen och inte kan ta sig upp igen. Inte kanon!

Att jag inte träffat Maximilian något idag är inte så roligt. Hoppades lite på att han skulle vara vaken när jag kom hem från dagens långa arbetspass bara för att kunna pussa på honom men han sov. Vill så gärna väcka honom och gosa lite men det är lite väl taskigt mot honom.

Han verkade så ledsen i m orse när jag lämnade honom för arbete och fick världens dåligaste samvete. Mitt älskade lilla hjärta♥

Har iallafall idag införskaffat oss en syskonvagn. Den står just nu hemma hos pappa så har inte sett den ännu mer än på bild visserligen. Men att ha införskaffat oss en syskonvagn är väl ändåå något.

Har tidigare inte haft en tanke på att någon syskonvagn skulle vara nödvändig här. En ståbräda skulle antagligen räcka. Men häromdagen slog det faktiskt mig att vi faktiskt måste ha en syskovagn. Det kommer vara vinter och förmodligen massor av snö ute och då räcker det inte med någotn ståbräda till Maximilian.

Men det sved lite när jag insåg det för jag älskar vagnen som Maximilian hade och har aldrig haft en tanke på att byta ut den vagnen. Men så kommer det inte bli. Till nästa bebis ska jag ha den andra vagnen med, det är bara när Maximilian med behöver åka vagn som vi kommer använda syskonvagnen. Annars håller jag mig till min favorit. I vilket fall så är det inte tal om någon splirrans ny vagn det handlar om utan får bli en begagnad för hur läbge Maximilian kommer vilja sitta i vagn vet man aldrig och att köpa en ny vagn och sen att det älsdre syskonet bara vill sitta i vagn ett litet tag är sjukt onödigt så därför kommer det bli en begagnad vagn för vår del.

Maximimilians vrålåk funkar även till nästa bebis!

Vi har hittat en vagn, och fast vi hade tänkt vänta någon månad med att försöka hitta någon syskonvagn eftersom vagnen är totalt värdelös innan nästa bebis kommer så kunde vi inte låta bli. Den vagn vi hittat var så billig att det inte kunde blivit bättre. Ett litet fel på den som inte kommer synas när den lilla ligger i vagnen och dessutom fick man mjukliften till. Galet billigt med andra ord. Det har hänt förr då man bara en timme innan man ska åka och hämta något man ska köpa så har de sålt den till någon annan så man har blivit lite lurad. I morgon får vi se, då ska den hämtas och vi hoppas på att den blir vår.

Idag har vi kommit till vecka 24+2 och får påminna mig själv om att tiden går väldigt snabbt ibland! Såhär snabbt gick den knappast när jag väntade Maximilian. Då kändes det som en evighet innan man äntligen fick träffa honom!

Idag ser jag med andra ord ut såhär.

När magbilder ska tas här hemma är det inte bara min mage som ska fotas. Maximilian vill ha kort på sin mage med såklart och visar stolt upp sin lilla kula han med! :)♥

Idag var det dags för ett besök hos barnmorskan igen. Är idag i vecka 24+0.

Som vanligt fick jag lämna ut mitt finger för ett stick där och ställa mig på vågen innan jag fick komma in till barnmorskan.

Ett stick i fingret överlever jag men gillar det absolut inte. Hoppas varje gång på att få slippa det. I Malmö gjorde jag aldrig sånt. Här gör man det varje gång tydligen, det är väl bra det visserligen.

Väl inne hos barnmorskan blev det prat, fick nytt moderskapsintyg eftersom jag hade upptäckt att det stod fel adress på det första jag fick så skickade aldrig in det till Försäkringskassan.

Pratade om krypet i benen jag hade. Har ju inte köpt stödstrumpor än så det skulle jag göra efter besöket hos barnmorskan. Håller ju på att dö varje gång jag sätter mig ner för då kryper det direkt i benen.

Och järntabbletter är något jag måste börja äta nu.

Är rätt bra på att glömma det där med att äta nyttiga piller. Mitt järnvärde låg på 115 tror jag och hamnar det under 100 så måste man få blod. AAAH!

FÅ BLOD!

Aldrig i livet att jag lägger mig med nålar och sladdar för att få blod! NEVER! Herregud, jag höll på att dö när jag hörde det! Jag ska börja äta järntabbletter varje dag nu. Aldrig mer glömma ta dom.

Efter det mätte vi magen på mig och lyssnade på bebisens hjärtljud som låg på 148 tror jag hon sa. Iallafall så lät det hur fint som helst och inga konstigheter! :)

Det sista hon gjorde innan vi skulle gå därifrån var att ta fram en lapp och började prata om att jag redan vid min första graviditet hade lämnat blod för att kolla blodgrupp och eftersom blodgruppen inte ändras så skulle jag slippa det, men däremot skulle jag kolla immunisering mot bebisen eller något. Det gick rätt snabbt så hann inte fatta riktigt vad hon egentligen snackade om.

Herregud, är det i armen!? undrade jag. Det skulle jag inte klara av. Jag skulle svimma och förmodligen dö isåfall!

Då sa hon att jag inte behövde göra det idag, men isåfall i de närmsta dagarna. Det skulle göras borta på provtagningen så det gjordes inte ens hos barnmorskan.

Jag ville inte, men mannen tyckte jag skulle göra det så jag hade det gjort. Hm.. jo jo han slipper ju det i vilket fall.

Inte han som skulle dö. Gick och handlade stödstrumpor för att dra ut på tiden.

Mitt hjärta gick 100 gånger så fort än vanligt och jag räknade ner tiden tills jag skulle dö.

Gick sen till provtagningen. Krävde att jag skulle få ligga ner när de skulle tömma mig för annars skulle jag förmodligen dö. Kom till ett rum där det satt ett gäng pensionärer som satt i varsin stol och blev tämda på blod.

Där höll jag på att dö igen.

De fällde ner min stol så jag låg ner (sist jag gjorde detta och höll på att dö, eller svimma iallafall så fick jag ett eget rum. Det hade kännts bättre nu med)

Höll åter igen på att dö och fick ligga och glo på en WCskylt medans sköterskan babblade på och frågade hela tiden om det kändes bra, vilket det absolut inte gjorde.

Hon skulle tömma mig på blod och antagligen skulle jag dö!

Hon stack mig och jag slutade att andas. Tror hjärtat stannade på mig lite och att jag halvdog så sköterskan fick påminna mig att jag skulle fortsätta att andas. Och att andas lugnt.

Jo tjena!

Jag överlevde, fick sätta mig upp och dricka lite vatten.

Jag såg blodet hon hade stulit från mig och jag höll på att dö igen.

Därefter åkte vi till affären och köpte fika för jag hade varit så duktig, och så fick vi väl fira att jag fortfarande levde!

Slog till stort med ambulansstödstrumpor!

Om man frågar Maximilian om bebisen är i magen så lägger han sitt huvud på magen och försöker lyssna om det är någon där inne.

När han inte hör någon bebis lufter han på huvudet och säger "NEJ"♥♥

  Och ännu mysigare är det när han pussar, kramar, klappar och myser med magen. Varje dag passar han på att mysa lite med magen när han myser med mig.♥