♥Så Älskade Från Första Stund♥

Inlägg publicerade under kategorin ☆Gravid Ellion☆

Av Debora Persson - 2 september 2013 20:51

På måndagar bytar jag vecka och nu har jag gått hela 23 veckor så jag är inne i vecka 24!

Tiden går fort minsann!

Förutom illamåendet i början och illamående lite till och från ibland så mår jag kanoners!

Än så länge ingen taskig foglossning eller halsbränna som jag plågats med de andra gångerna. Än ska man inte ropa hej, det är massor med veckor kvar så den saken kan ju definitivt ändras..  Det är aktivitet i magen hela tiden och man får sparkar av bebisen hela tiden.

Särskillt på kvällarna rör det sig!



ANNONS
Av Debora Persson - 29 augusti 2013 16:58

Idag blev det ett första besök hos barnmorskan efter inskrivningen och ultraljudet.

Jag fick ett stick i fingret för att kolla mitt järnvärde som jag var dödsnervös över men det såg bra ut faktiskt. Det som inte hade sett bra ut sist var när jag var uppe på labb och lämnade massor med blod. Då var järnvärdet mycket mindre och på gränsen till på tok för lågt. Men när jag bara fick ett stick i fingret så såg resultatet ungefär likadant ut då som idag så det var helt okej. Dock så måste jag äta järntabletterna resten av graviditeten nu och det är jag inte förvånad över direkt.


Annars såg allt bra ut.

Egentligen är det tidigt att lyssna på bebisens hjärta då de ofta vill vänta för ibland hittar de inte hjärtat och hör då inget men eftersom jag kännt bebisen sen vecka 15 och det hela tiden är full aktivitet i mahgen så fick vi lyssna på hjärtat. Någon mätning av magen blev det dock inte eftersom det systemet inte funkade idag och hon kom inte in på allt på datorn.

Men några problem med att hitta bebisens hjärta var det inte. barnmorskan fick hela tiden sparkar mot sig från bebisen och man hörde på monitorn varje gång bebisen sparkade till och det var i stort sett hela tiden...!

Nästa besök som är inbokad blir det även glukosbelastningen om en månad ungefär.


Vecka 22+3

Hjärtljuden låg på 150 slag/minut  idag.

Idag är det 4 månader kvar...

 

 
     

ANNONS
Av Debora Persson - 21 augusti 2013 21:00

En body, byxor, pyamas, snuttefilt, mössa och strumpor får det bli till bebisen när det kliar i köpefingrarna.


                 

Av Debora Persson - 19 augusti 2013 19:45

Här hemma ska vi bli fem i familjen. Vi har en bulle i ugnen och den är just nu  bakad på halvtid.

Det var i maj månad som vi fick veta att det ska komma en bebis till. Med lite räkning så insåg jag att det skulle bli en decemberbebis. Typiskt. Jag har alltid sagt att jag inte vill ha en bebis i oktober, november eller december för barnets skull. Vem vill fylla år sist liksom? Så det tog mig ett bra tag att smälta att det kommer att komma en bebis i december och nu har jag inga problem med det. Nu glädjs jag istället, det var lite svårt i början samtidigt som jag skulle må så jäkla illa hela dagarna. Jag fick utskrivet av läkare starkare tabletter mot illamåeendet och det hjälpte en del, dock så blir man sjukligt trött av tabletterna så det var inte så konstigt att jag nickade till på lektionerna och jag kämpade för kung och fosterland över att hålla mig vaken i skolan. Nu, strax innan halvvägs behöver jag inte äta tabletterna längre. Det kan hända någon gång att jag behöver ta någon men oftast klarar jag mig utan dom.

Den 7 augusti var vi på ultraljud. Jag ville verkligen veta könet på bebisen och barnmorskan letade och letade men bebisen ville såklart inte visa om det är en lillasyster eller lillebror.

Innan ultraljudet hade jag BF 30 december och på ultraljudet blev vi bakflyttade till den 29 december istället.

Och sen den dag jag fått veta att det kommer en bebis till så har jag sagt att den kommer komma den 20 december eftersom det är dagen innan första BF. Maximilian hade första BF 24 september (efter ul 1 oktober) och han kom 23 september. Vilmer hade första BF 9 januari (efter ultraljud 11 januari) och kom den 8 januari. Båda barnen har därför kommit dagen innan första BF så då tror jag denna med gör det. Och skulle den göra det så kommer den på sin BFdag. :)

Eftersom jag så jättegärna ville veta könet på bebisen och inte fick veta på ultraljudet så åkte jag hem och bokade könsultraljud i 3D i Malmö. Men nu i efterhand har jag avbokat tiden. Det kostar liksom 1200 kronor + resa och mat och allt annat man gör av med under den dagen. Med dom pengarna kan jag ha roligare med eftersom jag ska åka till Ullared i höst och shoppa :)

Men visst är det både surt och bra att jag inte vet könet. Man vill veta. Men det är roligare med överraskningar fast jag hatar att vänta på överraskningar. Det är ungefär som att säga "Jag har köpt världens bästa present till dig men du får inte veta vad det är förrän om några månader!" Har man sagt A får man säga B liksom. Jag hatar att vänta och jag hatar överraskningar.

Men den som väntar på något gott...  

Att folk säger "Hoppas du går över tiden, så du föder först istället för sist för barnets skull"

kan jag inte hålla med om. Eller kanske för barnets skull men ananrs inte. Nu har jag vant mig vid att det kommer en decemberbebis och jag är lugn med det. Jag vill absolit inte gå över tiden! Vem vill gå över tiden när man är gravid och otålig? Eftersom Maximilian var 8 dagar tidig och Vilmer var 3 dagar tidig så är chansen inte så stor att jag får ett januaribarn. Men man vet aldrig. Den får komma när den vill bara jag slipper fira jul på BB. Det vill jag absolut inte göra. Och jag tror inte bebisen vill fylla år på självaste julafton heller. :)

Men händer det så sker det. I januari har vi redan så många födelsedagar i familjen så det kan ju vara trevligt med lite variation. :)

I allafall, de första veckorna mådde jag pyton och var otrevlig mot allt och alla. Jag gick med något typ av graviditetsmagsjuka fast jag aldrig spydde, det gjorde jag inte heller med Vilmer och med honom mådde jag med fruktansvärt illa men denna gången mådde jag värre, Det började lätta på illamåeendet runt vecka 14-15 där någongång och därefter har jag mått illa till och från och särskillt på morgonen. Jag var skittrött dygnet runt. Jag fick ett fruktansvärt bra luktsinne och jag kände allt. Ibland fick jag be mannen sluta tugga på något för exakt den där godisbiten eller vad det nu kunde vara hade en så stark doft så jag mådde illa. I vanliga fall känner man inte så stark doft av det. Men nu var mitt luktsinne fruktansvärt "bra". Och mycket på grund av det gjorde att jag mådde illa. Jag fick till och med byta tandkrämen jag annars gillade för jag klarade inte av den längre. Nu är jag inne i den lättare perioden med normalt luktsinne, inget illamåeende och magen börjar se gravid ut och inte att jag ätit lite för många bullar. Vid inskrivningen hos barnmoskan i juni någån gång kollades mitt järnvärde och vad jag fattade det som så var det okej. Lågt men okej.

Men för säkerhetsskull så skulle jag lämna ett prov till med mer blod så jag var uppe på labb för att lämna blod för järnvärde och de andra vanliga proverna man lämnar ut sin stackars arm för (jag höll på att dö). Någon dag senare så missade jag samtal från barnmorskan så hon ringde istället mannen. Där sa hon att hon fått tillbaka provsvaren och att mitt järnvärde var fruktansvärt väldigt mycket för lågt så det var minsann dags med att äta järn och det redan igår. Tyvärr frågade inte mannen vad mitt järnvärde låg på så jag har ingen aning om vad det var men får nog veta i slutet på månaden när det är dags för nästa besök hon barnmorskan. Och om jag började med järn? Oja! Jag minns allt vad barnmorskan sa till mig när jag väntade Vilmer och järnvärdet låg på långt under minus, om jag inte fick upp värdet så skulle jag bli tvungen att byta blod för jag måste ha järn.... Och efter hon sa det så gick mitt järnvärde upp fantastiskt mycket. Och så säkert även denna gången. Jag har tvingat i mig både tabletter och nässelpulver.

Vi är iallafall skitglada och även om jag hade velat ha en vår/sommarbebis så gör det mig ingenting alls längre. Nu håller vi på att längta ihjäl oss yttligare en gång och Maximilian brukar säga att han vill ha en pojkbebis. Och pojkbebisen ska såklart heta Vilmer. Han har ingen fantasi Maximilian... Det räcker väl med en Vilmer i familjen! ;)


        

V.20+3 (15/8)


Debbie


Debbie, 26 år.
Mamma till
3 prinsar.

♥♥♥
Maximilian -09
Vilmer -12
Ellion -13
♥♥♥

Mitt Liv.

♥ Familjen ♥

Tidigare år

Tidigare skrivet

Invisible Friend

 

Ställ din fråga till mig!

Gravidbloggar

Länkar

Letar du efter något speciellt?

Följ bloggen!

bloglovin Mamma till Maximilian 20090923

Trafik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se