Jag undrar varför det finns mobilfack i en 4-årings jacka?

Tänk att kunna göra så fina tårtor att dom är för fina för att äta!

Jag önskar jag kunde varit riktigt haj på tårtor!

Tänk att kunna göra en helt personlig tårta  till varje tillfälle och smak!

Tror dock det krävs en hel del tålamod och det har inte jag fast jag älskar att baka. Man kan om man vill brukar det heta men oavsett hur mycket jag vill kunna baka helt fantastiska tårtor så vågar jag inte ens på mig att  testa! Jag gillar inte långa recept, då vet man att det tar lång tid och är krångligt att göra. Och ska man baka en sådanhär tårta så är säkert receptet på 4 långa sidor. Jag gillar snabbakat och korta recept.

Det gör sjukt ont i hjärtat när man läser det som hände den 2-åriga pojken i Skåne. Att pappan glömde lämna honom på dagis och sedan dog han i bilen. Och så varmt som det var ute igår med! Stackars pojke. Kan bara tänka mig paniken hos pojken där i värmen helt ensam! Usch. Det är ju ens värsta mardröm att förlora sitt barn, och särskillt om man skulle vara ansvarig för döden med. Det är konstigt att inte dagis ringde och frågade efter pojken med. När vi låg på BB med Vilmer och Maximilian inte kom på tisdagen som han skulle så ringde de och kollade, fast de visste att vi mycket väl kunde ligga på BB men de ringde ifall.

Men usch och fy, hur ska man kunna leva med sig själv efter något sådant? Jag hade inte klarat det. Man undrar ju om ingen, absolut ingen såg barnet i bilen under dom timmarna? Går man förbi en biloch ser ett barn där ensam i värmen utan nervevade rutor, ja en liten tvååring lämnar man ju inte ensam i bilen heller, då borde man väl börja undra varför ungen sitter där och antagligen skriker. Usch, kan inte tänka på det mer för då kommer jag hålla mig själv vaken hela natten och må dåligt över det.

Fick frågan för ett tag sedan, varför bloggar jag? När började jag blogga och vad bloggar jag om?

Jo, det kan jag säga er att det började med att jag började följa en massa bloggar.

Året var 2007 och först tänkte jag att jag aldrig skulle falla för skiten liksom men ju fler bloggar jag läste desto mer kände jag att en vacker dag ska jag med börja blogga. Hade ingen aning om vad jag skulle blogga om. Jag är inget hästfan, hade inga ungar eller var knappast intresserad av att visa upp mig i "dagens outfit"  

Men i maj 2008 flyttade vi, eller rättare sagt jag flyttade ner lite tidigare än karln till Malmö. Jag fick jobb innan vi fått lägenhet så jag flyttade in hos en kompis för tillfället som vi några månader senare blev granne med. I juli kände jag då att jag kunde öppna upp en blogg för mina nära och kära som jag flyttat ifrån.

Var ju inte mycket intressant jag skrev då egentligen men jag skrev om det vi gjorde om dagarna.

Året blev 2009 och jag fick min första inneboende i magen.

Familj och vänner ville ju såklart följa den växande magen som de så sellan fick se på riktigt då vi bodde långt bort och det var inte bara till att åka hem och fika liksom utan oftast när vi åkte hem blev det övernattning och hela fadderullan.

Jag började tycka det var roligare att blogga då jag hade något riktigt att blogga om, fler som läste och det var kul att ha allt nedskrivet.

Sen i september föddes vår lilla herre och alla hemma ville följa honom och hans utveckling. Allt i bloggen handlade i stort sett om det käraste vi hade. Även en massa vardagsliv och annat kul vi var med om.

2011 fick vi vår andra inneboende i magen och 2012 föddes Maximilians lillebror och det blev ännu mer barnprat här inne.

Sen tröttna jag.

Känner att bloggen känns som om den är något man måste uppdatera 17 gånger om dagen. Det känns som ett måste. Jag vet att många läser, framför allt familjen och vänner som vill följa våra små herrar men jag känner samtidigt att ibland är det för privat och de som inte är släkt eller vänner har inite med mitt liv att göra. Att jag inte behöver dela med mig av det viktigaste i mitt liv till alla. Dom har knappast bett om att bli skrivna om eller bett om att få vara på bilder i bloggen och bloggar jag inte om mina barn blir det genast ingenting att skrivda om eftersom dom är allt vad mitt liv består av. Ju äldre dom blir ju svårare blir det att skriva tycker jag. Maximilian är ingen bebis längre utan han är en liten människa. En liten människa som inte bett om att få vara huvudperson i bloggen innan han ens föddes. Samma sak med Vilmer egentligen men det är lättare att skriva om en bebis än en liten människa.

Det känns som om man "hänger ut" mer om man är äldre. Vilmer kommer bli äldre och det blir svårare och svårare att skriva om honom med.

Förr eller senare så kommer jag lägga ner bloggen och det har jag skrivit förrut att jag ska. Jag vet inte när men det kommer. Jag håller på att försöka spara allt jag tidigare skrivit på bloggen. Och det kan jag säga er mina damer och herrar. Jag skriver ner bloggen för hand i block! Jag är just nu på november 2008 ;)

Det tar tid vill jag lova! Vilken tur att jag gillar att skriva! :)

Jag tycker det är jävligt bra med bloggen för man har så mycket minnen sparade!

Det är så mycket man gjort under dessa åren som man glömt bort men när man sen läser det är det hur underbart som helst att läsa och minnas. Och skratta åt! Herregud vad man har skrattat!

Jag vill och försöker skriva mindre och mindre men ibland går inte det och man måste bara skriva av sig. Dela med sig och bland bara skriva av sig. Och samtidigt som jag försöker skriva mindre och mindre så försöker jag skriva mer och mer i min "egna blogg" på papper med penna. Jag skriver om samma sak på samma sätt men bara för mig själv. Det borde alla göra för herregud vad roligt det är att minnas tillbaka!

Idag var det dags för första passet med babysim för Vilmers del. Blev inte mycket bad då det var första gången och därmed samtidigt informationsträff men vi badade kanske en tio minuter, en kvart innan det var slut för dagen. Vattnet idag var ovanligt kallt, något strulade med bassängen så värmen var inte som den skulle. Man fick en smärre chock när man klev ner i vattnet. För det första var det tokvarmt inne i salen och sen förväntade man sig att det skulle vara varmt vatten men och inte förrän alla klivit ner i vattnet och fått sig en chock så sa de att vattnet var lite kallare än vanligt....

Men att bada gick bra ändå. Vilmer tyckte det var jätteroligt så han kommer iallafall uppskatta fredagarna lite extra mycket några veckor framåt.

Fredagkväll nu och jag har precis tryckt i mig en lättöl. Det ska ju tydligen hjälpa till att få igång amningen. Vilmergubben blir inte mätt på det lilla han få och blir ofta vansinnig när han äter men det är väl för det inte finns mer mat till honom så nu ska vi försöka få igång det. Det är ett jäkla jobb om jag hela tiden ska hålla på att amma och sen behöva ge honom ersättning direkt efter om han ska kunna bli mätt. Antingen eller känner jag så nu provar vi att få igång amningen och hoppas på att det kommer funka. Någonstans i gömmorna har jag amningste som jag ska rota fram och dricka. Smakar ju allt annat än te kan man säga men vi får prova på! Pojken måste ju ha mat för jössenamn!!   

Hur kokar man egentligen en WubbaNub??

Igår på väg till Malmö satt vi och disskuterade namn på barn. Jag hade en tidning där det stog vad svenska namn betydde på andra språk, och sånt här kan man ju ha väldigt roligt åt.

Alfons: "hallick" på danska

Annika: betyder ungefär "jag vill ha sex med henne" på arabiska.

Bosse:"puss" eller "kyss" på persiska och arabiska.

Erik: betyder ungefär "kvinnosnopp" på arabiska.

Gun: "testiklar" på kurdiska.

Göran: "lakan" på turkiska och armeniska.

Kalle: "huvud" på persiska.

Lasse: "tandkött" på persiska.

Malin: "elak" på franska.

Neo: "födelsemärke" på italienska

Pelle: "trappa" på persiska eller "spade" på franska.

Vendela: "sälj henne" på spanska.

Mitt namn ska tydligen betyda "snöflinga" på något språk har jag hört massor av gånger på jobbet. Om det är albanska eller arabiska kommer jag inte ihåg.

Iallafall så stod det med vad man inte bör döpa sina barn till.

Tillexempel om man heter Al i efternamn så är det rätt så dumt att döpa dottern till Ann eller döpa sonen till Mats.

Och det där med Ann har man ju hört så många gånger förrut, men Mats Al, det blir ju Matsal och det var det två karlar som hade fruktansvärt roligt åt igår när de hörde det. För det med Mats hade ingen av oss hört innan så det var rätt så roligt...

Namn som fått NEJ från skatteverket:

Stålman

Absolut

Rackartuss

TuvaLuva

Åskvigg

Farbror Sid

Göken

Dotcom

Samurai

Namn som fått JA från skatteverket:

Barbapappa

Sputnik

Åsa-Nisse

Decibel

Bajen

Fantomen

Zappa

Glädje

Summercloud

Delfina

Mygg

Hallón

Barbi

Månstråle

Snöfrid

Grill

Texas

Minus

Händel

Deep

Lexus
Bamse
Snake
Mollgan
Klevis
Lucifer
Timjan
Dagobert
Emser
Cecil
Brutus
Ior
Mickelina
Lall
Nusse
Soda

Hittade en aritkel i aftonbladet och så här stod det:

En av fem föräldrar ångrar namnet de givit sitt barn

Undersökningen som kommer från det brittiska marknadsundersökningsföretaget OnePoll visar att 19 procent av 3 000 tillfrågade föräldrar tröttnat på att deras barn har samma namn som många andra.

Föräldrar berättar i undersökningen att de inte skulle döpt sina söner till Jack, Oliver eller Daniel, om de fick göra om sitt val.

Inte heller skulle döttrarna ha fått heta Olivia, Charlotte eller Sophie.

Lätt att ångra

Att namnge sitt barn är ett svårt beslut, lätt att ångra.

Femton procent av föräldrarna upplever att deras barns namn varit föremål för skämt och skratt bland familj och vänner.

En femtedel önskar att de hade valt ett namn som var lättare att stava och åtta procent önskar att de hade valt ett namn lättare att uttala.

En av tio föräldrar valde ett namn till sitt barn som de då vid födseln tyckte var coolt och hippt men som de i dag har tröttnat på.

– Att välja ett namn som du och ditt barn tycker om för resten av livet är ett av de första viktigaste besluten du tar för ditt barn, säger Faye Mingo från föräldraklubben Bounty.com.

Döms utifrån sitt namn

Det gäller att enas som föräldrar om det viktiga beslutet.

Och det gäller att välja rätt.

Nitton procent av föräldrarna väljer ett familjenamn för husfridens skull.

Och nästan hälften av föräldrarna upplever att andra dömer deras barn utifrån namnet.

”Trender förändras snabbt”

Även de föräldrar som inte ångrar sina barns namn har i efterhand kommit på namn som de nu föredrar och önskar att de hade tänkt på då när det var dags att namnge deras lilla pyre.

– Dagens namntrender förändras väldigt snabbt, namn som är ovanliga och annorlunda kan snabbt bli "main-stream" och vanliga i klassrummet, säger Faye Mingo.

Sveriges vanligaste pojknamn, 2009:

1. Lucas

2. Elias

3. Oscar

3. William

5. Hugo

6. Alexander

7. Oliver

8. Viktor

9. Erik

10. Axel

Sverige vanligaste flicknamn, 2009:

1. Alice

2. Maja

3. Ella

4. Emma

5. Elsa

6 Alva

7. Julia

8. Linnea

9. Wilma

10. Ebba

Här är namnen som godkänts – och fått avslag

Godkända

Fyra – finns flera andra räkental i både bestämd och obestämd form.

Mig – inte olämpligt.

My-Love – väcker inte anstöt eller obehag.

Okej – inte uppenbart olämpligt.

Passionfruit – inte olämpligt.

Tid – inte anstötande eller olämpligt.

Unistar – inte uppenbart olämpligt.

Vilse – väcker inte anstöt.

Avslag

Blomsterblomma – främmande för svenskt språkbruk.

Lillprins – är en titel i anslutning till ett förnamn. Inte lämpligt.

Malin – feminin prägel och därför inte godkänt som mansnamn.

Rock-President – fyller inte de krav som svensk namnlag ställer på förnamn.

Röckmusslan – upplevs som kuriositet. Främmande för svenskt språkbruk.

Stålmannen – efternamnsliknande karaktär. Risk för obehag.

Tequila – obehag. Olämpligt som förnamn.

----------------------------------------------------------------------

Jag ångrar absolut inte att vi valde Maximilian till vår lilla  prins. Det är inte ett alltför vanligt namn och ett för vanligt namn har jag aldrig velat ge mina barn. Jag vill inte att mitt barn ska vara 1 av 5 i klassen som heter samma sak.

Jag har sen min lillebror Algot fick Maximilian som andranamn älskat namnet och sagt att den dagen jag får en pojk ska han heta Maximilian.

Och vad jag vet så är det inte många pojkar senaste åren som är döpta till detta så jag är rätt säker på att min lilla prins är ensam om namnet i klassen när han börjar skolan.

Han är ensam om det på dagis.

Jag kommer aldrig ge mina barn ett svenssonnamn. Om jag skulle göra det skulle jag definitivt ångra mitt val av namn.

Inte illa menat mot er som har barn med vanliga namn! Jag vet många som har döpt sina barn med något av namnet ovanför och det passar dom absolut, alla är olika och döper olika.

Namnen är ju inte fula, men lite för vanliga för min smak.

Jag är sån som hellre skulle döpa mitt barn till Gunnar än till William.

(nu kommer det aldrig bli någon Gunnar så ni behöver inte vara oroliga, det var lite extremt men ni hänger med vad jag menar?)

Kanske har det med att göra att jag själv har så ovanligt namn.

Mitt namn är jag alltid ensam med att ha oavsett vart jag är någonstans. Och är alltid van vid att folk inte kan uttala det rätt och jag har slutat rätta folk som säger fel.