♥Så Älskade Från Första Stund♥

Inlägg publicerade under kategorin ღ Förlossning Vilmer ღ

Av Debora Persson - 19 januari 2012 17:30

Söndagen den 8 januari

Vi vaknade som vanligt. Besvikna, både jag och mannen på att ingeting hade hänt. Ingen bebis ännu. Precis innan jag skulle stiga upp så kände jag lite tryck neråt men tänkte inte så mycket mer på det just då. Tänkte att jag inte skulle inbilla mig något för det skulle inte bli någon bebis idag ändå.


Vid frukost kände jag att jag fick lite ont i magen och sa till mannen att DET DÄR, det där måste väl ändå varit en såndär värk??!
En svag sådan isåfall men det måste väl varit en värk? Jag kände inte igen det eftersom jag fick så starka värkar direkt med Maximilian. Men de kom inte tätt iallafall och under frukosten hade jag lovat Maximilian att vi skulle mata ankorna så det skulle vi göra. Och mannen hade en viktig fotbollsmatch som han ville glo på så dagen var ju bokad redan.


Men mannen tyckte jag skulle ringa till förlossningen men jag ville vänta.


Gjorde oss i ordning och jag fick lite små värkar då och då.


Åkte till Mörrum och matade ankorna i lugn och ro, ringde och förvarnade pappa att vi kanske skulle komma till kvällen och lämna Maximilian men det var inte säkert och sen en snabbrunda till affären innan vi åkte hem för att mannen skulle glo på fotbollen. Mannen tjatade igen på att jag skulle ringa förlossningen men jag ville fortfarande vänta. Jag sa att de skulle skratta åt mig om jag ringde dit när jag knappt hade värkar.


Jag blev trött och gick och la mig istället. Vaknade vid 16.00 igen och strax därpå ringde mamma och frågade om det inte var någon bebis på gång, för hon var trött på att vänta nu.


Jag sa att jag hade lite småvärkar men inget speciellt. Hon tyckte jag skulle gå och vila och sen ringa förlossningen.


Jag väntade en stund till, fick några små värkar och mannen tjatade på att ringa förlossningen.


Vid 17.00 ringde jag då till förlossningen och allt verkade lugnt med barnmorskan.

Lite småvärkar behöver man ju inte åka in för direkt men när jag sa att min första förlossning totalt tog 5 timmar från start till att Maximilian var ute så sa hon att det förändrade hela historien, vi skulle därför ta och göra oss i ordning och sen bege oss till Karlskrona.


Lite småstressad blev man då kan man säga...

Vi väckte Maximilian som tog en powernap och sen begav vi oss iväg.


Maximilian var gullig mot mig då jag fick värkarna och sa "mamma ont" och kramades med mig.


Vid 18.00 var vi hos pappa.

Jag hade inte jätteont så jag följde med in och lämnade Maximilian. Hann pussas och kramas innan vi begav oss. Mamma ringde igen och jag sa att jag hade värkar var 15:e minut ungefär och de var inte jättestarka så det var ingen panik.


18.20 skrivs vi in på förlossningen.

Jag fick väga mig, kollad på blodtrycket och undersökt.

Jag var redan öppen 5 cm!


Jag var halvvägs utan att ha kännt något av det i stort sett!


Jag blev kopplad med CTG och barnmorskan frågade om vattnet hade gått och det hade det inte, men när man talar om trollen...

Vattnet gick 18.30 och därefter fick jag starkade och tätare värkar.


Barnmorskan säger att jag är hur cool och lugn som helst med tanke på hur långt jag kommit. Hon var världens trevligaste och gav beröm hela tiden. En sån där glad människa som man alltid blir på gott humör av!


Plötsligt håller jag på att svettas ihjäl och är nära på att svimma, fick lite vatten och la mig på sidan och då är CGT klart. Det var dags att bege sig till ett förlossningsrum.

Jag får sitta i rullstol på vägen och får höra att detta kommer banne mig gå undan och barnmorskan säger att detta kommer gå mycket snabbare än första gången.


19.00 är jag öppen 7 cm och ligger i förlossningsrummet.

Barnmorskan säger att jag kan fetglömma dusch och lavemang som jag skrivit i förlossningsbrevet att jag ville ha. Skulle jag få lavemang nu skulle jag skita ut ungen direkt.

Jag får lustgas men är ganska osäker på om det kommer fungera denna gången eftersom det inte gjorde det förra gången. Det funkade bättre nu, och man blev kalasfull men denna gången blev jag inte illamående. Använde den dock inte tiden ut eftersom jag kände att den inte gjorde full nytta utan mest bara onödig energi från mig.


De satte elektrod på bebisens huvud för att se hur den mådde under resten av förlossningen.


19.18 börjar det bli jobbigt och jag säger att nu skiter vi i detta och åker hem istället.

Fick krystvärkar och det var dags att föda barn så det var liksom inte läge att åka hem.


19.37 föddes vår lilla Vilmer!


          


Jag behövde inte bli sydd alls då jag inte fick en enda skråma heller.

Det var jag livrädd för eftersom jag absolut inte ville ha med nålar och sprutor att göra.
Lyckan varade dock inte för evigt då barnmorskan sa att de börjat med att ge sprutor i armvecket så att att det i magen skulle dra ihop sig lättare?

I vilket fall höll jag på att dö när de sa att sprutan var i armvecket.

De sa att jag kunde kanske slippa sprutan men efter att ha klämt och tryckt på min mage sa de att jag var tvungen att ta den sprutan ändå. Jag minns inte riktigt varför man ska få den sprutan, jag fick ingen när jag födde Maximilian men det är väl något nytt de börjat med.

De trycker ju väldigt mycket på magen efter man fött och sprutan hjälper väl till att läka kanske? Det är en bra livförsäkring sa de så det var bara att gå med på att ta sprutan. Men vilken jäkla mes man är, sprutan kändes inte ens och ändå höll jag på att dö!


Sen fick vi iallafall vara själva en stund.

Mamma ringde 20.20 och undrade hur det gick.

Jag sa att vi fått en pojke men det trodde hon inte på. Vi hade ju pratat i telefon två timmar tidigare och då hade jag ju knappt värkar så hon trodde jag skämtade när jag sa att bebisen kommit.

Därefter ringde jag pappa och han trodde jag med skämtade när jag sa att det var klart.

Det var nog ingen av oss som trodde det skulle bli bebis så snabbt heller!
Det blev personalbyte och en annan barnmorska kom in till oss och vägde och mätte vår lilla herre.

Vi fick fika, och hungriga var vi! Vi satt och myste en stund och jag var tvungen att kissa innan vi fick komma upp på BB.


    


             


Ännu en drömförlossning att lägga i bakfickan! 

Jag fattar inte vad jag var livrädd för dagarna innan?!
Vid strax efter 22 var det dags att komma upp till BB, webbisarna funkade såklart inte när vi var där.

Så typiskt för vi ville så gärna lägga upp Vilmer där men så blev det inte tyvärr.

På BB fick vi rum 2A, mannen gick för att hämta sin väska och barnmorskorna som jobbade och presenterade sig, pratade lite och gav mig min förlossningsjournal.

Tänk att man får den redan på BB nu, med Maximilian fick man vänta med sin förlossningsjournal tills man varit på efterkontrollen efter en massa veckor. Så vi gick igenom förlossningen, hon visade förlossningskurvan, det lilla som fanns där och sa att det var en väldigt snabb förlossning jag haft med tanke på hur kort kurvan var.  
Resten av kvällen myste vi tillsammans med vår andra lille prins och längtade massor efter Maximilian som hade det bra hos morfar och Suss.

Jag passade på att ta en dusch och vi somnade nog inte förrän 03 då Vilmer inte alls var trött. Vid 05 igen vaknade och sen vid 07 igen. Inte mycket sömn den natten.


Måndag 9 januari
Vid 07.30 kom morgonpersonalen in och väckte oss men vi somnade om igen och vaknade vid 9 tiden så barnmorskan kom in igen för att göra någon tolvtimmarskontroll på Vilmer och därefter åt vi frukost.
Under förmiddagen blev det mer mys, vi duschade och sen innan lunch kom en sjukgymnast och pratade lite med oss nyblivna morsor i matsalen. Mest för förstföderskor egentligen så jag lärde mig inte mycket egentligen eftersom jag redan visste och gått igenom det en gång tidigare.


Idag skulle egentligen mannen åkt hem till pappa och Maximilian men eftersom det varit en knepig natt så ville jag att han skulle stanna med oss en natt till så han var med oss hela dagen.

Maximilian hade det ju bra hos morfar fast han frågade mycket efter oss. Tur var det väl att han stannade för denna kvällen och natten var inte så rolig heller, jag ammade lillkillen från 17-22 och därefter var inte mina bröst särskillt glada och inte heller Vilmer.

Jag bröt ihop och ville ge upp allt vad amning innebar så en barnmorska fick komma med lite ersättning till Vilmer så han kunde bli mätt och vi kanske skulle få sova lite. Han fick i sig lite men därefter hamnade ersättningen på golvet men han verkade ändå nöjd för tillfället. Varade dock inte länge så vi fick lite mer ersättning under nattens gång.


Tisdag 10 januari
Idag var det dags för läkarkontroll på förmiddagen.

Läkaren undersökte Vilmer och allt såg fint ut.

Han fick en godkäntstämpel i rumpan. Han har dock någon förhårdnad på låret som inte syns med som känns och läkaren undersökte vad det kunde vara men visste inte vad det var så han frågade en annan barnläkare som heller inte visste vad det var så vi fick en tid i februari på sjukhuset här i stan så en annan läkare ska kolla på honom.
Vid strax innan lunch åkte mannen hem till pappa och Maximilian.

Jag och Vilmer blev lämnade ensamma och jag kände mig lika ensam som jag gjorde när jag låg på BB med Maximilian och pappan inte fick sova över. Men vi tog det lugnt, Vilmer sov och sov men jag kunde inte sova utan hade bara otroligt tråkigt fram till 18 ungefär då jag sen hör någon skrika ”Mamma! Mamma!” i korridoren.

Den rösten kände jag igen och gud vilken stor pojke som kom till mig. Sen i söndags hade han nog vuxit 10 cm på längde och vägde nog 10 kg mer för han kändes verkligen stor nu min lilla pojke!

Tung och mycket äldre än i söndags!

Helt sjukt vad ett syskon kan växa snabbt!

Min lilla pojke hade blivit så stor! Han var iallafall glad över att se sin mamma men det var mer spännade med den där lilla bebisen som låg i baljan och sov. ”Min bebis” sa han och ville titta, klämma, känna och pussa.


               


Maximilian roade sig själv en bra stund då han hittade fjärrkontrollen till sängen.

 

Och tittade på Teletubbies på pappas telefon..

       


Vid exakt 19.37

(jo de två små barnmorsketanterna som jobbade kväll var mycket noga med tiden vad gällde 2 dygn..)

var det PKU-test och kontroll igen innan vi kunde bege oss hem.

Vilmers hörseltest visade bra och sen blev det blodprov. De satte gummiband på huvudet och tog därefter blod. Med Maximilian tog de ju under foten.

De tyckte han var lite gul så kollade gulsot men det hade han inte, dock så låg han väl lite på gränsen.

Efter sista kontrollen kunde vi packa ihop oss och lämna BB.
Innan vi åkte hem så åkte vi inom pappa och Suss och visade upp vår lilla prins.

Där visade Maximilian vem som bestämde. Varken pappa eller Suss fick hålla i lillebror för då var Maximilian framme och sa ”mammas bebis!


Jag kan säga att jag är mer än helnöjd med denna förlossningen.

Med Maximilian sa jag att jag inte kunde få en bättre förlossning men det kunde jag tydligen få!

Tacksam är bara förnamnet!


     

Av Debora Persson - 17 januari 2012 11:07

När fick du reda på att du var gravid?
3 maj 2011
Blev det en chock?
Nej.
Hur gammal var du då?
23
Hade du mycket halsbränna?
Ja, det kom inte lika tidigt som med Maximilian men mot slutet var det jobbigt.
Spydde du mycket?
Absolut ingenting.

Men de första veckorna var jag sjukt illamående dygnet runt och fick tabletter utskrivna från farbror doktorn.
Hade du mycket foglossning?
Väldigt mycket. Väldigt jobbigt.
Ditt sf-mått som störst?
37?
Har du fått bristningar?
Inte en enda denna gången heller!     
Trodde du att det var en pojke eller flicka?
Först trodde jag det var en flicka eftersom jag mådde sjukt illa.

Sen trodde jag pojk när jag fick halsbränna och sen pendlade det mellan pojk och flicka hela tiden tills slutet då jag trodde pojk.
Vad hoppades du på?
En frisk och välskapt bebis.
Gick du över tiden?
Nej!
Födde du för tidigt?
Jepp, 3 Dagar tidigare ville han komma ut.

Det är vi glada över.

Var ganska säker på att få gå över denna gången..
Hur var förlossningen?
Snabb, precis som med Maximilian. Från att ha kommit in till förlossningen med knappt några värkar så tog det 1 timme och 20 minuter tills det var över.
Blev du sydd?
Nej, inte denna gången   
Dragen med sugklocka?
Ne.
Hur många var inne i förlossningsrummet?
4 stycken. Jag, mannen, sjuksköterska och barnmorskan.
Hade du någon nära med dig?
Mannen såklart.
Vilket sjukhus födde du på?
Karlskrona
Hur stor var bebisen?
3750 g och 51 cm lång
Vad fick den heta?
Vilmer
Var allting värt det?
Ja verkligen!
Vill du ha fler barn?
Absolut!


 


Maximilians lista hittar ni här.

Av Debora Persson - 11 januari 2012 17:15

Söndagen den 8 januari  blev Maximilian storebror.

Den var lillebror Vilmer som levererades och det var inte med snigelpost direkt utan han kom som en raket!

Vi hann i princip bara in på förlossningen innan det var dags att föda barn!

Innan vi kom till förlossningen hade jag knappt några värkar så väl inne small det på!


   

Lik storebror♥



På sin farbrors födelsedag valde han att komma till oss.

Det blev en perfekt förlossning och den kunde inte blivit bättre ärligt talat!

När det var dags att åka hem från BB kom Maximilian och hämtade hem oss och han sa

"Min bebis" så lillebror blev godkänd direkt! :)

Och efter det har det varit "Mammas bebis" och ingen annan har fått hålla lillebror för då har Maximilian kommit och sagt till på skarpen! ♥


Mer om detta kommer vid senare tillfälle med mer bilder.

Skulle bara komma in och säga att lillebror äntligen är här!




Idag är det den 11 januari och det är idag vi hade BF så lillhjärtat kom trots allt några dagar tidigare fast jag tvivlade där ett tag! :)

Debbie


Debbie, 26 år.
Mamma till
3 prinsar.

♥♥♥
Maximilian -09
Vilmer -12
Ellion -13
♥♥♥

Mitt Liv.

♥ Familjen ♥

Tidigare år

Tidigare skrivet

Invisible Friend

 

Ställ din fråga till mig!

Gravidbloggar

Länkar

Letar du efter något speciellt?

Följ bloggen!

bloglovin Mamma till Maximilian 20090923

Trafik


Skapa flashcards